}

Bildkälla: weheartit.com

 

Ni måste förstå att ingen får läsa det jag skriver. De senaste som har gjort det är antagligen i gymnasiet när vi skulle lämna respons på varandras texter och jag blev tvungen att visa vad jag skrivit. Men idag är ett undantag, för jag drömde något konstigt, någonting jag inte kan skaka av mig, så jag skrev ned det och eftersom det bara tog några minuter och inte är något som jag arbetat med länge kändes det lättare att faktiskt lägga ut det. Det är bara en kort text, ett fragment ur en dröm, helt utan sammanhang, men för mig betyder den ändå något som jag inte vet vad det är men inte heller kan skaka av mig.

 

...

 

Du ser mig och går leende runt bordet. Håller mig hårt i dina armar. Doftar precis som du gjorde då, när vi en gång tog farväl på en parkeringsplats och radion spelade Robin Stjernbergs You medan jag körde hem. You..u.u..u.u., it's all because of you..u.u..u.u.

Men vi var ensamma då, det sitter två dukade bord framför oss nu. Alla är högtidsklädda men precis den här sekunden kan jag inte minnas varför, vet inte vilka de är, de är nya människor, främmande för mig men dina nya vänner. Nu när alla vi andra är borta.

 

Och du viskar 'jag älskar dig' och jag blir alldeles stel och kall och av någon anledning som jag inte kan förstå karmar jag dig hårdare. Viskar att jag älskar dig också och vet att ingen hör, att det bara är du och jag igen. Tänker släppa för att le mot dina vänner men varje gång jag gör en ansats till att göra det håller du hårdare. Som pulserande hjärtslag och en kvinna i rosa dräkt säger att det är sådant här man aldrig ser längre, kärlek och jag vill förklara för hon vet inte, hon såg oss inte när vi var vänner och.

 

Det är inte du.

Det är inte du jag vill ska säga de orden. Det har aldrig varit du oavsett hur mycket jag har försökt få mig själv till att vilja att det ska vara det. Det är inte du. Men nu har jag viskat det tillbaka och du håller mig så hårt och jag tänker att nu är allt försent.