Idag var jag inne på Josefine Sandqvists blogg. Om bara några månader lämnar hon all trygghet här för att bege sig till Australien, utan jobb och utan någonstans att bo. På jakt efter sina drömmar.

 

Och plötsligt kände jag den välbekanta längtan igen. Längtan efter Canada. Bergen och sjöarna, känslan. Det kanske börjar bli dags att söka sig tillbaka, en månad var kanske alldeles för lite. Antingen på studietermin eller på mitt år mellan kandidat eller masters. Eller bara en sommar.

 

Det allra mest fantastiska med längtan är att jag äntligen känner mig motiverad att söka jobb, för det är vad som kan ta mig till Canada. Åh. Längtan är verkligen fruktansvärd och underbar samtidigt.