Precis just nu landar min systers plan och jag står på flygplatsen och väntar. Precis just nu får jag äntligen träffa henne igen efter tre månader, den längsta tid vi någonsin varit ifrån varandra, eftersom hon bott i Rom sedan Oktober. Det absolut svåraste var att fira jul utan henne, kvällen den 23:e (när vi firar med släkten på pappas sida) hade jag ett sammanbrott och grät i en halvtimme, så min fina faster fick sitta och trösta mig.

 

Dagen efter jobbade jag och jag satt i bilen på väg till jobbet och kände tårarna bränna och tänkte nää, jag kan för sjutton inte gråta på jobbet. Men precis just nu landar hennes plan och äntligen är hon hemma igen, åtminstone ett slag, en liten stund, en vecka, innan hon försvinner igen.

 

Men precis just nu landar planet och äntligen får jag krama sönder henne igen!!!!

 

Välkommen hem, finaste, älskade, syster!