Jag måste erkänna att jag blev en aning överväldigad igår när jag öppnade min första kursbok och i princip inte förstod någonting. Allt kändes en aning hopplöst, och 60 sidor om dagen omöjligt.

 

Så kom jag att tänka på det här citatet. (Jag har använt det förut i bloggen och borde i princip skriva ut det, rama in det och sätta på mitt skrivbord.) Så vad är första steget?

 

Första steget är att skriva av och översätta alla "glosor" / ordförklaringar längst bak i boken och överföra dem till surfplattan så att jag kan ta med dem överallt och läsa när jag får en stund över. Det är första steget, andra steget tar vi sen!

Just nu är frågan att köpa eller inte köpa en Samsung Note.

 

Fördelar:

. Smidigt att ta med

. Miljövänligt

. Bra för anteckningar under föreläsningar

. Bra och enkelt sätt att strukturera allt i vardagen / livet

 

Nackeldar

. Tänk om batteriet tar slut?

, Kostar mycket

. Kostar mycket

. Kostar mycket (Ja, det här är en extremt jobbig punkt för mig haha)

 

Jag har i några månader nu faktiskt känt ett behov av en surfplatta eftersom jag sällan vill släpa med mig datorn någonstans och det dessutom inte är bra för den att flyttas runt för mycket trots att den är bärbar.

 

Saken är bara att jag inte haft råd med Noten innan, men idag kom studiebidraget så då har jag det... Och måste fatta ett beslut! Supernervöst! Men skolan börjar på Måndag så ska jag köpa en är det lika bra att jag gör det nu så att jag vet lite mer hur den fungerar när vi börjar och genast kan börja antecka på den medan jag läser min kurslitteratur. Åh! Beslutsångest! Fast det känns som att jag redan har bestämt mig, jag behöver bara få mig själv att göra det också, har så himla svårt att väl köpa någonting dyrt!

Idag skulle jag gå upp 05.30.

Jag vaknade av att min lilla hund krafsade på dörren och ville gå ut. Det var ovanligt ljust i rummet och förvirrat såg jag mig lite omkring. Min mobil låg inte där den skulle, den var i sängen. Fylld av onda aningar tog jag upp den och fick det bekräftat. 09.00.

 

Hädanefter är mitt undermedvetna stämplat som opålitligt! Det kan ju inte hålla på och stänga av alarm i sömnen såhär! (Det händer dock rätt ofta).

På nollningen i Fredags var vi på bio. Jag och min klasskompis sitter och pratar i salongen och en kille kommer och sätter sig bredvid oss.

 

Vi: Vad går du för något?

Kille: Språk. Och ni?

Vi: ACE. Vilken inriktning går du?

Kille: Engelsk.

Jag: OJ!!!!!!!! (Observera. Jättehögt. Jättechokat.)

Kille: (Tittar mycket, mycket, förvirrat på mig.)

Jag: Alltså, det är ju jättesvårt att komma in på. Det var det som var oj. Vad duktig du är!

 

 Ja. Det är så jag minglar. Tydligen.

När man ska åka till Egypten är det väldigt bra att vaccinera sig mot hepatit A och B så det gjorde jag innan jag åkte. Nu, ett halvår senare, kan man ta en spruta till och ha skydd i 30 år så tänkte satsa på det!

 

Det var dock ganska kul senaste gången jag skulle vaccinera mig!

 

Sjuksköterska: Är du rädd för sprutor?

Jag: Nej, det är ingen fara. (Stirrar envist åt andra hållet)

Sjuksköterska: Är det helt säkert? Du kan få lägga dig ner om det är så.

Jag: Nej, jag är inte rädd. Jag vill bara inte titta på den.

 

Alltså, jag är ju inte rädd för att få en spruta, men jag vill inte se på när de trycker in den i armen på mig... Men det var tydligen vanligt att man inte ville se det. Eller så sa hon bara det för att vara snäll. Sjuksköterskor brukar vara snälla.

 

Åh, jag vet inte hur många av er som är hästintresserade, och även om ni inte är det, se den här videon! Den är så otroligt vacker och ljudet / musiken / orden är helt fantastiska.

Idag är jag ledig och därför är dagens agenda:

 

Att söka jobb.

 

Det var allt. Målet är att söka jobb, söka jobb, söka jobb.

Det kommer antagligen att sluta med att jag söker ungefär... ett. Kanske. Förhoppningsvis.

Det är väldigt spännande hur mina ögon och min hjärna inte kopplar alls ibland.

 

1. Nollepaketet

Jag lade ju upp en bild på det och fick en kommentar från en läsare om att jag hade skrivit att det var thaisås i paketet. Men, uppmärksammade hon, det står ju faktiskt India på flaskorna... Vilket fick mig att tänka på nästa händelse.

 

2. Dag- och nattcremen

Jag köpte en dag- och en nattcreme en gång. Burkarna såg precis likadana ut förutom att det stod nattcreme på den ena och dagcreme på den andra. Jag använde dem varje dag i kanske en, två, veckor, ibland tog jag fel burk, insåg det för att det stod fel sak på den och bytte. Efter en, två, veckor insåg jag att båda burkarna var nattcreme.

 

3. Meddelandet

I Taizé, där jag och min syster var för några veckor sedan, finns en stor anslagstavla som jag stod och kollade på en dag. Plötsligt fick jag syn på ett meddelande till min syster ”arriving the 4:th of August”. Som ni förstår var ”adresseringen” på engelska. Det visade sig att det var ett meddelande från hennes vän som varit där en vecka tidigare. Så sa hon någonting om att han kom från Stockholm, och då påpekade jag att det var lite konstigt egentligen att han skrev meddelandet på engelska då. Hon bara stirrade lite på mig och påpekade sedan att brevet var på svenska och bara adresseringen på engelska. I mitt minne är meddelandet fortfarande på engelska.

1. Lägga in en lämplig bild i det här blogginlägget (om jag orkar)

2. Städa (förhoppningsvis klart) mitt rum

3. Uppdatera min kassabok

4. Skriva ett CV

5. Skriva ett personligt brev

6. Börja bläddra igenom boken till min första kurs och göra upp en läsplan. (Tenta 3:e oktobober!)

7. Blogga mer

8. Äta mellanmål och kanske titta på ett till avsnitt av Pretty Little Liars (fast det borde jag inte)

9. Tidsinställa inlägg till imorgon när jag kanske inte hinner blogga

 

Det var nog det. Hoppas jag för annars har jag glömt något!

Igår stod jag vid bussen och väntade på att min pappa skulle komma och hämta mig.

Bakom mig satt en ensam kvinna med en pappersmugg och lite papper framför sig. Hon var helt tyst, sa ingeting, bad mig inte om någonting. Jag gick förbi henne när jag kom och ställde mig och väntade.

 

Men medan jag stod där dök en tanke upp i mitt huvud.

Jag är säker på att hon räknar varje mynt som hon fått i slutet av dagen.

 

Den tanken kanske inte så viktig för de flesta, någonting att skaka av sig. Saken är bara den att jag inte räknar mina mynt.

Saken är bara den att jag inte räknar min mynt.

Jag tycker att det är för jobbigt att hålla koll på dem så om en sedel växlas ner till mynt så försvinner den i min kassabok. Det kanske verkar slarvigt men det är vad som fungerar för mig. Jag har ingen aning om hur många mynt som finns i mi plånbok, men jag är säker på att hon varje kväll räknar sina.

 

Så jag tog fram mi mobil och samtidigt tog jag fram några mynt ur plånboken. Men jag tvekade. Jag har fått lära mig att man inte ska ge pengar till tiggare. Anledningar som att de ofta är med i ligor, att de inte alls är särskilt fattiga, att de kommer använda pengarna till alkohol och att de bara vill att jag ska ta fram min plånbok så att de kan se vart den är och sedan stjäla den.

 

Jag kramade mynten i handen och tvekade, det kanske var en dålig idé.

Då tog en ny tanke form i huvudet. Bara Gud kan döma.

Och jag tänkte att kanske stjäl någon min plånbok nu. Kanske använder hon pengarna till alkohol och fortsätter bryta ned sig själv. Jag tänkte att hon kanske inte alls var så fattig och tvingades fråga mig själv vilken människa som skulle sitta där och tigga om hen verkligen inte behövde det. Inte jag.

Jag tänkte att bara Gud kan döma och oavsett vad som händer efter att jag har gjort det här så gjorde jag det av kärlek till en medmänniska. För att ge mat åt en hungrande och när allt är över så kommer han veta det. Så jag gick de sju stegen bort, böjde mig ned och lade mynten i hennes kopp. Jag hade velat ge dem direkt till henne men det kändes som att det skulle verka konstigt. Men jag ville så gärna visa att jag såg. Att jag såg att hon behövde det här, att jag såg henne. För ibland behöver människor verkligen få bli sedda.

 

Hon tackade mig på ett främmande språk, jag undrar om hon tackade Gud.

Osäker på vad jag skulle göra så gick jag tillbaka igen och fortsätta vänta på min pappa.

 

Efter en stund började jag undra om hon var hungrig. Jag hade redan köpt en kaffe till mig själv den dagen, självklart skulle jag kunna gå och köpa en smörgås åt henne. Bara gå ner till pressbyrån, det var inte så långt. Antagligen behövde hon en smörgås mer än jag behövde kaffe.

Men jag visste inte hur långt det var kvar tills pappa kom och jag ville vara där när han kom. Jag visste inte om jag ens hade några minuter, om jag skulle hinna.

 

Fem minuter senare svängde pappa in framför mig.

När jag satte mig i bilen så nickade kvinnan till mig.

Jag skulle ha frågat henne om hon var hungrig.

 

Det är först när jag skriver det här som jag inser att jag hade ett äpple i väskan.

Hon kunde ha fått det.

Nästa gång.

Jag är en människa som blir trött av att börja på ett nytt jobb eller bara vara på ett nytt ställe. Jag blir trött av nya intryck helt enkelt. Så självklart är det inte utan att jag blir lite schleten (sliten) och förvirrad av allt detta nollande, den nya miljön och alla nya människor. Igår till exempel.

 

Igår satt jag på bussen påväg till Göteborg när det gick upp för mig att jag var en timme tidig. Jag satt alltså på bussen en timme tidigare än jag skulle! Självklart missade jag därmed halva min sovmorgon och fördrev tiden med att titta på skor...

Blogg.se har verkligen inte fungerat för mig idag så har inte kunnat uppdatera någonting. Är i alla fall hemma nu, men helt slut så återkommer! Hoppas att ni har haft en fin dag!

För att vara med på Handelshögskolans Nollning behöver man först köpa ett Nollningspaket. (Priset för det uppvägs dock definitivt av alla rabatter och saker du får när du köper det). Då får man ett band som visar att man är med (övre bilden. Om ni undrar vem som massakerat min hand så var det först en mygga och sedan jag själv som kliade upp myggbettet) och en T-shirt som jag glömde ha med på bilden.

 

Sen får man också lite roliga saker som kan vara bra när man är nybliven student! Datorväska, kartor, "reflex lampor", penna (mycket viktigt. Det är en sådan med bläck i olika färger i samma penna dessutom! Såna hade alla när jag var yngre, värsta nostalgin haha), thaisås (mycket intressant), rabatthäfte och lite extra studentinformation! Och studentkårens bok Firom också. (Jag tror alltså att det är studentkårens bok. Jag vet lika lite som ni).

 

Är jättetaggad på att börja skolan nu!

 

Jag älskar att ha evigheter på mig att göra allting på morgonen.

Problemet är bara när jag ska iväg någonstans tidigt, då brukar jag gå upp ännu tidigare för att få mer tid på morgonen så att det inte känns lika tidigt. Ja, ni förstår. Problemet är bara att det här med att "sova så länge som bara möjligt" krockar lite med det vilket leder till att jag sover för lite - bara för att jag vill gå upp tidigt!

 

Imorse hade jag fått för mig att jag skulle gå upp vid sex och åka och träna (!) innan jag ska hem till en vän vid 11. Det är ju bara det att jag har skadat mitt knä så att jag ibland funderar på hur jag ska klara att gå 100 meter. Det är inte läge att träna. Är det bara jag som är sådan? Superambitiös på kvällen/natten, och sen på morgonen känner man bara "nja..."

 

Jag förstår mig verkligen inte på bloglovin eller hur man lägger till sina egna bloggar. Tydligen har jag i alla fall någon gång registrerat bloggen där, och har, döm min förvåning 3 följare!

 

Så välkommna att följa!

Och stort tack till er som redan gör det! <3

För mig har det alltid vara mycket lättare att motivera mitt sparande om det är inför någonting som jag verkligen, verkligen, vill ha eller göra. Då är det lättare att prioritera, om man blickar längre framåt efter vad man kan komma att få istället för det man måste välja bort för stunden.

 

Just nu har jag 3 stora mål / 3 drömmar att spara till (även om 1 åt gången vore lättare).

 

 

 

På tal om människor som jag imponeras av. Det är verkligen de människor som jobbar hårt för det de vill ha, oavsett om det är ett jobb, ett hus, en vältränad kropp eller vad som helst.

 

Det är därför jag älskar den här låten. Därför att den handlar om att jobba stenhårt för det du vill uppnå.

Det börjar nu bli hög tid för mig att bli student, med alla ekonomiska val och svårigheter det kan medföra! Därför tyckte jag verkligen att det var hög tid att få bättre ordning på min ekonomi och valde därmed ut en av mina finaste anteckningsböcker (jag har en förkärlek för att köpa fina anteckningsböcker som jag sedan inte vet vad jag ska skriva i) och tillsatte den  som kassabok.

 

Det är verkligen ett av mina första och mest grundläggande tips för att få ordning på ekonomin, för kassabok! Det kanske låter jobbigt att skriva ned varje liten sak som kostar pengar, men i det långa loppet är det verkligen värt det och du kan se precis vart alla pengar tar vägen!